Jag har alltid ända sen jag flyttade hemifrån försökt att prioritera konserter.
Dyrt som sjutton, kan tyckas, en halv tusenlapp för en biljett.
Plus att man ska ta sig dit också, Stockholm eller Göteborg oftast.
På senare år, sen Gävle fick sitt nya konserthus så kommer också "storheterna" hit också.
Och då sparar man ju resan, i alla fall...
Det första riktigt stora internationella jag såg var nog Eagles på Gröna Lund.
Andra hälften av sjuttiotalet, kanske 76-77, minns att första kärleken Karin var med.
Innan dess...ja, Pugh & Rainrock och den turnén som följde efter dubbel-LP´n "Ett Steg Till".
Ola Magnell och Janne "Lucas" Persson var med och Pugh spelade gylf (!) till "På festplatsen", men han sjöng inte, tror det var Ola Magnell som gjorde det, "...hej goddag, hur står det till med damen?".
Det var uppe på Folkparken och utomhusteatern där uppe, längst uppe till höger liksom.
Fina låtar på den skivan: "Vandrar i ett regn", "Finns det lite stolthet kvar...", "Hog farm", you name it!
Där såg jag också Björn Afzelius första gången, 82 då LP´n "...Innan Tystnaden".
"Sång till friheten" och "Till min kära" slog stort, vilka låtar, va?
Eagles satte sig tidigt med alla grymma låtar med ännu grymmare stämsång, "Peaceful easy feeling", "Tequila Sunrise", "Take it easy", "Lyin´ eyes", hur länge ska jag hålla på?
ELO fanns också tidigt. Elektriska Ljusorketern som vi sa...
76 exploderade Jeff Lynne och hanses mannar med "Livin´ thing", 78 kom dom till Johanneshovs Isstadion med "Out Of The Blue" i bagaget. Minns att det var en dubbel-LP som man kunde vika upp och liksom bygga ett rymdskepp i papp av, fatta! Otroligt avancerat då, otroligt avancerat!
Jag märker nu när jag skriver att det poppar upp skivor. Såna som betytt mycket för en finnig, smal bomhusgrabb. Bomhus är stadsdelen strax utanför stan där jag växte upp.
Så jag måste nog fylla på SÖNDERSPELAD VINYL! i högerkanten på bloggen. Där finns ju redan många klassiker och b-e-t-y-d-e-l-s-e-f-u-l-l-a skivor.
Såna som tog överhanden där man som tonåring, snart uppåt tjugo trodde sig kunna välta hela världen. Då fanns inga många kanaler, varken på radio eller TV. Clabbe höll landet i ett järngrepp med sitt "Rakt över disc" på fredagkvällarna. Boney M. regerade på Blå Grottan och man dansade två lugna och två snabba. Jag stod gärna över dom snabba, då skulle man shejka, snälla nån!
Näe, för en ungdom som gått på danskurs uppe på Acke Söderströms Dansskola på Textilgården så lade man in stöten till dom två lugna. Dock utan resultat. Men jag var en jävel på att dansa. Och är fortfarande...
På fredag ser vi Bo Kaspers Orkester i Uppsala.
Jag såg dom första gången på gamla Cityfesten i Gävle. Bara gick förbi nästan ovetandes och blev stående. Lyssnade snabbt ikapp deras skivor och fattade inte, jag FATTADE inte hur jag kunnat missa dom?
Eva har väl kanske inte (snäll nu)...kanske inte den där...den där, äh vafan...hon gillar det jag "presenterar". Framför allt så lär hon sig mer och mer att uppskatta. Och jag matar på med låtar och band. Och påvisar att den bästa låten sitter inne med en bra berättelse.
Det är inte bara takt. Vi har några av landets bästa textförfattare i Lundell och Winnerbäck t.ex.
Och kan man förmedla en god berättelse så kan musiken låta hur som helst. Näe, inte så...men när texten tar överhand, när man som andäktigt sitter och lyssnar "hur det ska gå", då är det bra.
Mina två största musikupplevelser.
En har blivit historisk p.g.a. hur det blev sen efteråt.
Där dom fick stänga arenan för vidare konserter.
Såklart...Bruce Springsteen på Nya Ullevi 1985.
Den andra på nyårsafton 1977, Rainbow Theatre i London.
Generation X var förband där en då okänd sångare hette Billy Idol.
Men vilka var huvudbandet?
Hela konserten finns på YouTube och där nånstans står JAG, me, myself and I.
Såklart...Ramones, det var stort.
Vi såg West Ham-Leicester (2-3) på e.m. Det kan nog vara den fräckaste nyårsafton jag upplevt.
Kan, förresten? Såklart var den det!
Några dagar tidigare såg vi Star Wars på bio. Ännu icke kommen till Sverige. Också stort!
Vi ser BKO på Flustret i morgon fredag och på lördag står vi med tält och allt och marknadsför allt vad vi nånsin kan.
I Sala.
Sala Silverman heter tävlingen...simma, cykla, springa.
Efter helgen kommer bilder från DB Sport på plats i Sala.
Plus lite rapport om hur det var.
Vad Eva gör? Alltså, precis just nu?
Ja, hon sitter som alla kvällar med datorn i knäet och lägger in alla produkter på hemsidan.
Öppnar nästa söndag!
Och visst är det härligt med musik?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar