BOMMA IGEN, RESA SIG och NY SKIVA

Seeeeeeeg dator.
Så jävla seg att man tappar sugen att skriva.
Nu är det inte så långt kvar på boendet här ute på Panget.
Ett par veckor, kanske...
Det vill till att vädret är hyggligt nu här på slutet.
Men så här är det. Charmen med det.
Att faktiskt tröttna och längta hem till lägenheten mitt i stan.
Vi flyttade ut i maj, en evighet sen.

Jag saknar en fartig dator, att kunna hoppa in i duschen på en sekund.
Att kolla bioannonserna och snabbt bestämma "vi går på bio ikväll".
Att knalla upp dom bara några hundra metrarna till hjärtat av stan. Fem minuter.
Att sitta av ett par timmar tillsammans med nån kompis eller två på tacksamma fik.
Att leva vinterliv i en stor och fin lägenhet.

Nu här? På kolonin?
Det är ju visserligen några flämtande fina kvällar med sensommarvärme, absolut.
Och vad slår egentligen att kunna sitta ute en varm kväll?
Men det börjar också bli lite höstlikt. Härom morgonen var det tre (3) grader!
Och då är det inte så fräsigt...
Näe, nu vill jag hem.
Give it a couple of more weeks.
För sen bort i mars så vänder det åt det andra hållet.
Då blir det precis likadant, fast tvärtom.
Less på lägenheten och längtar ut till foppatofflor och att kunna hasa runt. Knappt klädd.

Vi såg en bra konsert på Flustrets Trädgård i Uppsala i fredags.
Bo Kaspers Orkester med Bo Sundström i spetsen bjöd på knappa två timmar.
Deras lite jazziga, poppiga framtoning med blås å det grövsta...ja, där åkte man dit.
Snyggt arrangerade låtar om vardagliga ting.

Lördag i Sala.
En halv Iron Man, medeldistans. 1,9 km / 90 km / 21 km...i nämnd ordning.
Sala Silverman tioårsjubilerade, mycket folk och nästan 300 startande.
Tävlingsområdet vackert beläget vid sjön Långforsen.
Dit åkte vi med DB Sport, satte upp ett tält och dukade fram.
Inte så många andra tänkte likadant, där fanns dom som sålde våtdräkter, ett massagetält och ett som krängde olika sorter att stoppa i sig för att få energi.
Vår tanke var inte att sälja i första hand, kanske mer att visa upp oss, det var ju ändå första gången...
Men såklart åkte vi hem på eftermiddagen med stärkt självförtroende och lite tips och idéer om vad vi kan göra bättre nästa gång.
Eller göra bättre? Snarare GÖRA...nästa gång.
Vi sålde inte så mycket.
Men som sagt...peppad desto mer.

På söndag öppnar DB Sport! 5 days 2 go!
Eva sitter hela tiden och lägger in produkter. "Skynda, skynda!" som Gunde sa.
Vi har flyers som vi tänker plåga bilägare och dess bilrutor med.
Det här kommer att bli skitbra, jävlar i mig!
Vi kommer att segla upp på himlen och bli jättesto...vänta, stopp!
Nu så, lugna mig nu.
Tänk om...tänk om det inte händer nåt på söndag?
Tänk om det inte händer nåt på länge?
Ger man upp då? Måste explosionen komma direkt?
Såklart inte!
Vi är medvetna om att det kommer att ta tid.
Vi vet att vi kommer från ingenstans och att vi såklart från början...inte är nån.
Men vi ska se till att hamna högt uppe på Google när folk söker efter t.ex. "löparbyxor".
Wikipedia:
"Sökmotoroptimeringär ett samlingsnamn för de olika metoder och tekniker som används för att få en webbsida att synas så högt uppe som möjligt bland resultaten vid sökningar i sökmotorer.
Eftersom rangordningen av webbsidor sker automatiskt genom algoritmer kan man försöka att till webbplatsägarens fördel optimera den bedömning av en webbsida som sökmotorerna gör genom att genomföra ändringar i de faktorer som algoritmerna tar hänsyn till."
Jorå, vi ska nog hitta fram.

Jag tittar på han (Anders) som är cancersjuk och betar av lopp efter lopp för att nå fram.
"En klassiker" på SVT1.
På han (Fredrik) som ståtar med världens sämsta självförtroende.
Men som ändå tar sig fram. Bara Vasaloppet kvar nu, nästa måndag på TV...spännande.

Jag ska åka Vasaloppet nästa år.
Och kan Fredrik med alla sina demoner göra det (det gör han väl?) så kan väl jag.
Men jag måste ändra på en del.
Och jag ska göra det. Ändra en del.
Saker.
Kommer att skriva om det fortsättningsvis.
Om hur jag ska besegra mina "Fredrik-demoner".
Jag har inte heller världens bästa självförtroende vad gäller träning.
Gjort sååå många försök och nystarter, "jag ska börja på måndag"...tjena.
Men om jag släpper in?
Låter hela himla cyberrymden ta del av mitt förfall?
Hur jag som ett litet barn är klen i tanken, eller klen i tanken...vadå?
Jag tänker oftast alldeles rätt och riktigt. En kort stund.
Ska börja träna. På måndag...

Vasaloppet har alltid varit en dröm.
Inte Öppet Spår utan det riktiga, klockan åtta uppe i startfållan nio mil från Mora första söndagen i mars.
Det hänger ett träningsprogram på kylskåpet.
Och Eva har lovat att coacha mig. Det är hon som satt ihop det.
Men då måste jag lova att "sköta mig". SKÖTA MIG!!!
Men det är nog så...karaktären är skrattretande ynklig.
Fikabröd, godis och lite för mycket mat på tallriken.

Så en måndag i månaden augusti, när månen står stor och varm på natthimlen...ja, då "skriver jag under".
Jag väger tio kilo för mycket, dom ska bort.
Och jag kan väl lika gärna skriva om det här på bloggen.
Det gör mig inget, borde kanske sporra mig i stället.
Om hur jag dag 1 på resan fram ger mig ut på promenad.
För där är jag nu.
Promenad. Låter, va? Kära nån...
Tionde led kl. 08.00 i Berga by, startnummer 15.000-nånting.

Men med kylskåpsprogrammet stirrande på en...ja, jävlar.
Och inte nog med det...
5:2...say no more.
Återkommer strax i ämnet.

I morgon släpps David Urwitz nya skiva.
Nyfiken och förväntansfull som sjutton.
Tre riktigt bra låtar:
David Urwitz – Öppna ögonen (från nya skivan)
David Urwitz – En Eftermiddag (lite konstigt med upptempo till en hemsk text)
David Urwitz – Hej Då (om avsked)

MUSIKALISK RESA och 9 DAGAR KVAR

På fredag åker vi igen.
Jag har alltid ända sen jag flyttade hemifrån försökt att prioritera konserter.
Dyrt som sjutton, kan tyckas, en halv tusenlapp för en biljett.
Plus att man ska ta sig dit också, Stockholm eller Göteborg oftast.
På senare år, sen Gävle fick sitt nya konserthus så kommer också "storheterna" hit också.
Och då sparar man ju resan, i alla fall...

Det första riktigt stora internationella jag såg var nog Eagles på Gröna Lund.
Andra hälften av sjuttiotalet, kanske 76-77, minns att första kärleken Karin var med.
Innan dess...ja, Pugh & Rainrock och den turnén som följde efter dubbel-LP´n "Ett Steg Till".
Ola Magnell och Janne "Lucas" Persson var med och Pugh spelade gylf (!) till "På festplatsen", men han sjöng inte, tror det var Ola Magnell som gjorde det, "...hej goddag, hur står det till med damen?".
Det var uppe på Folkparken och utomhusteatern där uppe, längst uppe till höger liksom.
Fina låtar på den skivan: "Vandrar i ett regn", "Finns det lite stolthet kvar...", "Hog farm", you name it!
Där såg jag också Björn Afzelius första gången, 82 då LP´n "...Innan Tystnaden".
"Sång till friheten" och "Till min kära" slog stort, vilka låtar, va?
Eagles satte sig tidigt med alla grymma låtar med ännu grymmare stämsång, "Peaceful easy feeling", "Tequila Sunrise", "Take it easy", "Lyin´ eyes", hur länge ska jag hålla på?
ELO fanns också tidigt. Elektriska Ljusorketern som vi sa...
76 exploderade Jeff Lynne och hanses mannar med "Livin´ thing", 78 kom dom till Johanneshovs Isstadion med "Out Of The Blue" i bagaget. Minns att det var en dubbel-LP som man kunde vika  upp och liksom bygga ett rymdskepp i papp av, fatta! Otroligt avancerat då, otroligt avancerat!

Jag märker nu när jag skriver att det poppar upp skivor. Såna som betytt mycket för en finnig, smal bomhusgrabb. Bomhus är stadsdelen strax utanför stan där jag växte upp.
Så jag måste nog fylla på SÖNDERSPELAD VINYL! i högerkanten på bloggen. Där finns ju redan många klassiker och b-e-t-y-d-e-l-s-e-f-u-l-l-a skivor.
Såna som tog överhanden där man som tonåring, snart uppåt tjugo trodde sig kunna välta hela världen. Då fanns inga många kanaler, varken på radio eller TV. Clabbe höll landet i ett järngrepp med sitt "Rakt över disc" på fredagkvällarna. Boney M. regerade på Blå Grottan och man dansade två lugna och två snabba. Jag stod gärna över dom snabba, då skulle man shejka, snälla nån!
Näe, för en ungdom som gått på danskurs uppe på Acke Söderströms Dansskola på Textilgården så lade man in stöten till dom två lugna. Dock utan resultat. Men jag var en jävel på att dansa. Och är fortfarande...

På fredag ser vi Bo Kaspers Orkester i Uppsala.
                                     

Jag såg dom första gången på gamla Cityfesten i Gävle. Bara gick förbi nästan ovetandes och blev stående. Lyssnade snabbt ikapp deras skivor och fattade inte, jag FATTADE inte hur jag kunnat missa dom?
Eva har väl kanske inte (snäll nu)...kanske inte den där...den där, äh vafan...hon gillar det jag "presenterar". Framför allt så lär hon sig mer och mer att uppskatta. Och jag matar på med låtar och band. Och påvisar att den bästa låten sitter inne med en bra berättelse.
Det är inte bara takt. Vi har några av landets bästa textförfattare i Lundell och Winnerbäck t.ex.
Och kan man förmedla en god berättelse så kan musiken låta hur som helst. Näe, inte så...men när texten tar överhand, när man som andäktigt sitter och lyssnar "hur det ska gå", då är det bra.

Mina två största musikupplevelser.
En har blivit historisk p.g.a. hur det blev sen efteråt.
Där dom fick stänga arenan för vidare konserter.
Såklart...Bruce Springsteen på Nya Ullevi 1985.
Den andra på nyårsafton 1977, Rainbow Theatre i London.
Generation X var förband där en då okänd sångare hette Billy Idol.
Men vilka var huvudbandet?
Hela konserten finns på YouTube och där nånstans står JAG, me, myself and I.

Såklart...Ramones, det var stort.
Vi såg West Ham-Leicester (2-3) på e.m. Det kan nog vara den fräckaste nyårsafton jag upplevt.
Kan, förresten? Såklart var den det!
Några dagar tidigare såg vi Star Wars på bio. Ännu icke kommen till Sverige. Också stort!

Vi ser BKO på Flustret i morgon fredag och på lördag står vi med tält och allt och marknadsför allt vad vi nånsin kan.
I Sala.
Sala Silverman heter tävlingen...simma, cykla, springa.
Efter helgen kommer bilder från DB Sport på plats i Sala.
Plus lite rapport om hur det var.
Vad Eva gör? Alltså, precis just nu?
Ja, hon sitter som alla kvällar med datorn i knäet och lägger in alla produkter på hemsidan.
Öppnar nästa söndag!
Och visst är det härligt med musik?

MEN NI HAR VÄL EN HJÄRNA!!!

Nästa lördag, Sala Silverman, elva mil åt Västerås till, strax innan.

Vi åker med tält, bord och allehanda ting som krängas kan.

Inte bara NEWLINE utan också CRAFT med i bagaget.

Arrangören tyckte att det skulle vara en bra idé, vi får en plats mitt i gröten.

Massvis med folk, Sala är inte stort och banan körs i tre varv så området där det tävlas är komprimerat och det väntas massvis med folk som tittar.

Och där står DB Sport!

 

 

 

Men...det blir en hektisk helg.

Dagen innan, eller kvällen innan, fredag kväll...ja, då dunkar vi ner till Uppsala.

Bo Kaspers Orkester spelar på Flustret, biljetter köpta sen länge.

Ingen fara med allt, Uppsala bara en timme söderut och vi är nog hemma till midnatt igen. Senast.

 

Friidrotten, då?

Och hon som hoppar stav och glappar som kommen från ett land långt, långt bortifrån.

Lördag f.m. här vid datorn och fem timmar kvar till höjhoppsfinalen.

Marcus Leifby skrev i gårdagens Aftonbladet/Sportbladet en sååå bra krönika om människors feghet.

Och i synnerhet människor i framkant på sin idrott såsom hockeyspelare t.ex.

På 80-talet häcklades hockeyspelare lite grann för att inte ha den djupaste kunskapen om musik.

Inför nya hockeysäsonger gjordes enkäter om spelarnas intressen, favoritmusik och filmer.

Många, många svarade "Dire Straits" på frågan "vad lyssnar du på?".

Och det blev ett slag legitimt sätt att beskriva medelmåttiga hockeyspelare.

Allt med lite glimt i ögat, såklart.

 

Och fortfarande så vågar, dom vågar fan inte, eller V-E-T dom inte ens, ha en personlig åsikt?

"Jag vet inte"..."jag spelar hockey, kan inget om politik", "öh, va?"...vanliga kommentarer.

Leifby skriver om en enkät i Sportbladet härom dagen, svenska NHL-spelare fick svara på vad dom tyckte om anti-gay-lagen och ifall dom anser att Sveriges Olympiska kommitté (SOK) bör markera inför vinter-OS i Sotji.

Hedman, Zetterberg och Tallinder hade svar, egna åsikter.

Men resten?

Henrik Lundqvist, målvakt i New York Rangers tycker t.ex. att "OS är ett sådant fint evenemang och då ska vi fokusera på sporten". Flera andra svarade "ingenting jag vill kommentera" och "jag är ingen politiker".

"MEN NI HAR VÄL EN HJÄRNA!!!", skriver Leifby.

Ja, jag vet inte...har dom det?

Dom där överbetalda knappt över tonåren blivna som ofta flyttar direkt från mamma till USA har nog inte det, sörru...

Vad kostar en liter mjölk, liksom?

"Och Dire Straits lyssnar jag säkert på, men vad en liter mjölk kostar? Inga kommentarer..."

Liksom...

 

VÅGA HA EN EGEN ÅSIKT!

GÖM ER INTE BAKOM ANDRA!

NI SOM HAR MÖJLIGHETEN, NI SOM ÄNDÅ SYNS!

Jävla mähän!

 

IFK Gävle-IK Huge 1-2 i damettan igår kväll.

Två lag som tar ut varandra i en på bra fotboll suktande stad med snart 100.000 invånare.

Ett helt nytt lag, nya tröjor och nya högst neutrala tränare. Ingen från stan, tack.

Ett A-lag och resterande klubbar i närområdet slussar upp sina bästa till detta seniorlag.

Så vill jag ha det.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

NY LEVERANTÖR och GAMMAL FISK

Oerhört segt med datorn här ute på Panget.
Tar evigheter känns det som, att komma ett steg, och sen ett steg till.
Men jag ser slutet på den här sommaren nu, och då blir det snabba knapptryck inne i stan i stället.

Eva jobbar stenhårt med hemsidan.
Precis fått alla artiklar och bilder både från NEWLINE och CRAFT.
Sen också klart med VITARGO som står för mycket i energitillskottsbranschen, vilket ord, va?
                         
Flera på gång in och nog ska vi kunna ha en duglig, DUGLIG? sida att visa upp, allt.
I dagsläget står det bara att DB Sport öppnar 1 september.
Leverantörerna har färdigställda bilder på alla produkter + ett rekommenderat pris ut i butik.
Vi lägger in bilderna på respektive plats, sen också en text som beskriver varan.
Sen ska loggan in, färgsättas exakt och var ska kundkorgen ligga?
Bloggen borde kanske också få en plats?

I almanackan står det Augusti 15.
Surströmmingspremiär.
Inte för mig.
Men grannar har flaggat för en sittning på lördag med surströmming som tema.
OK, vi blir med men då käkar vi sill.
Fast jag har lovat Anders 93 att på hans gammeldags vis...käka en (1) strömming.
Han ska få det nöjet, fyller 93 på måndag, barnbarn från Göteborg här och jag tar väl med gitarren över en sväng på eftermiddagen.
Och hösten gör sig lite påmind, riktigt svalt, inte kallt, men svalt på morgnarna nu.
Tar ner en syrén som blockerar en kommande pergola.
Vi bygger en pergola till våren.
Tre väggar med fast tak.
Allt enligt föreskrifter från "koloniregelverket"...

Kort inlägg idag, det blir så ibland.

MR. COOL och TIDIG MORGON I AUGUSTI

Snart så...snart så.
Allvaret gör sig påmint.
21 dagar kvar...
Vi ska fota kläder för våran hemsida, upp med alla artiklar i butiken (man säger så, fast gentligen "på hemsidan"), vi ska plåga vindrutor med flyers och vi ska ut igen därpå-kommande lördag och göra likadant, och helgen därpå igen och nästa.
Allt under parollen marknadsföring
Göra klart designen på sidan, Nordisk E-handel har mallar och sånt för att bygga sidan. Kostar en slant.
Två klara leverantörer:

                                                                                                                                ...och flera på ingång.

Energitillskott.
Också en del av simning, cykel och löpning.
Kanske en Snickers kunde duga om du frågar mig, men frågar du kunnigt folk alldeles i min närhet så finns det såklart en uppsjö av uppiggande och kraftsamlande medikamenter att köpa.
Och allt inom ramen av l-a-g-l-i-g-a medikamenter.
Energitillskott blir också en del av DB Sports utbud.

Uppsala visade upp sin allra finaste sida, fredag kväll.
Vi sladdade in strax innan fem, käkade på ett utehak alldeles vid en ebbande Fyriså.
Sen stolpade vi upp till Botaniska Trädgården med all sin naturprakt.
Alldeles nedanför slottet och halv åtta prick går The Bryan Ferry Orchestra på.
Lite tradjazzig repertoar och piggt som sjutton, korta kärnfriska låtar, bl.a. "Avalon" i deras alldeles egna version, svårt att beskriva...
Sen slår nostalgin till med dunder och brak.
Mister Ferry himself, eller Mr. Cool som han alltid kallats äntrar scenen.
Och såklart klädd i sunkig tröja och skitiga jeans, gympaskor på fötterna...not.
Näru, här kommer det en kille (67 fyllda) som kan och alltid kunnat det här med s-t-i-l.
Uppklädd till tänderna i snygg kostym och slipsen fast knuten.
Sen får vi en resa tillbaka till...ja, jag vet inte...jag köpte "These Foolish Things" som kom 1973.
Året efter "Another Time, Another Place" och dom där åren upptäckte jag Bryan Ferry.
Det var hans två första soloskivor på sidan om Roxy Music.
Närmsta en och en halv timmen (lite kort) bjuds vi i sensommarkvällen på en härlig resa tillbaka till...ja, oskuldens tid.
Tiden då man trodde att man var oövervinnerlig, snyggast och kunde fixa alla brudar.
Därav blev dock intet...men låtarna...ja, snälla nån...
Köpte ju såklart en t-shirt, det blir man aldrig för gammal för, det måste man, det står så i "att vara på konsert-reglerna".

Helvetes natt!
Klockan är 05.55 och jag hostar.
Så då går receptkuren på med honungsvatten det lindrar. En stund.
Men bara en stund.
Visst blir man ämligare ju äldre man blir?
Eller bara mer mottaglig för skit som flyger omkring?
Men en stor kopp, en schysst låtlista på Spotify och tangentbordet i högsta hugg...ja, det får det värsta att lägga sig en stund. Ända tills jag lägger mig igen, då kommer det smygande, hostandet.

Jag har skrivit några i mitt tycke bra sånger den här tiden, mitt i natten eller tidigt, tidigt en helgmorgon.
Kanske göra ett försök igen, har ju gitarren här bredvid, bara armlängds avstånd?
Jag har några ord, nån strof jag kommer att använda..."vill du ha lite hallon" är en och "ett hus som står ute om natten" en annan.
Gillar svenska språket.
Hade jag bara lite, lite till så blev det nog en bok. Eller en liten novell.
Än så länge räcker det till en treminuters tonsatt text, det är bra det.
Så länge.

Diset hänger som en tråkig matta, hårdrockarna har haft en jobbig helg uppe vid Gasklockorna.
I torsdags, första kvällen, spöregnade det. Och inte kan dom väl ha kläderna torra en dess?
Men jävlar i mig, dom har fått mycket beröm!
En riktig knäpp på näsan till alla dom som fördomsfullt prackar ner på hårdrockare.
Inte alls min musikgenre, inte ett dugg.
Men jag mår lite när jag hör min egen mamma hylla alla ungdomar som släpat sig fram och tillbaka den här helgen. Good on you!

Nu är klockan snart halv sju.
Vad jag har lyssnat på? Medans jag skriver?
Rodney Crowell är en, John Hiatt en annan och Mary Chapin Carpenter en tredje.
Jag gillar det här lugna, laid-back...
Och speciellt när allt står stilla, ingen är vaken och bara jag finns. Bara jag.

Mary Chapin Carpenter – Grand Central Station,
Rodney Crowell – Moving Work Of Art
Rodney Crowell – Adam's Song
Red Horse – Walk Away From Love

Fyra som fångar lite.
När allt står lite stilla.

FYRA VECKOR KVAR och ATT GE TILLBAKA

Fyra veckor kvar nu.
Fyra veckor till öppning.
Jag har aldrig drivit nånting själv tidigare.
Stundtals haft jobbigt med att driva mig själv.
Nu startar jag en webbutik tillsammans med Eva.
Såklart, och det är väl ingen hemlighet, såklart är det hon som är hjärnan.
Men man ska göra det man är bra på.
Eva och tangentbord är en, eh...väldigt lyckad kombination.
Jag och, eh...min relativt goda split vision ihop med icke-rädsla är också en bra kombination.
Så slår vi ihop dom och simsalabim, taram! DB Sport is here 2 stay!
Hoppas vi.
                                   

Vad vill vi då?
Mer än sälja kläder och attiraljer runt triathlon?
Ja, tjäna pengar, det svarar man väl?
Att kunna försörja sig.
Visst, men vi fattar ju såklart att branschen är snäv, att många gör likadant, säljer kläder.

Hitta en egen nisch.
Ett fokus på verksamheten som kanske inte så ofta syns, kanske t.o.m. man är ensam om?
OK, Eva springer.
Har aldrig varit elitlöpare, började snarare på lite äldre dar när hennes barn flög.
Nu springer hon med huvudet högt, fatta...inte med blicken i backen.
Nu ser hon naturen och himlen som hon inte gjorde bara för några år sedan.
På motionsnivå men ändå med ett slags fokus på att verkligen ge sig ut också.

Och i och med Lisa Nordéns explosion i triathlon och vad hon verkar ha åstadkommit i genomslag för sin sport...ja, då hugger vi.
Där har vi våran nisch.
Jag var hundra på att hon skulle sommarprata i år.
Sa det till Eva, att "kom ihåg var du hörde det först", när hon bredaxlat kampade mot mållinjen förra sommaren på OS i London.
Det blev inget sommarprat, inte i år i alla fall...
Men Nordénskan slog igenom, hennes charm bara sköljde över oss, hon låg magsjuk natten före och sen sopade hon hem VM på Nya Zeeland dagen efter.
Kan man annat än gapa då?
Och så slags mediatränad, med en flytande engelska/amerikanska...ställ en kort fråga och hon går loss i en minut. Kort fråga igen och hon tar en minut till.
Måste vara en dröm för en journalist att intervjua.

Så i och med att Lisa Nordén slog igenom.
I och med att triathlon är en relativt liten sport, men...
Simning är stort, cykel är stort och löpning är ännu större.
Alla kan simma, alla cyklar och massvis springer eller joggar.
I och med detta så fattar vi ju såklart...här har vi nischen.
Tricket.

Men det behövs nåt mer.
Nåt mer för att inte drunkna i allt utbud på nätet.
Precis fått fram en logga som vi hoppas visar vad vi pysslar med.
Både Eva och jag är gamla föreningsmänniskor.
Hon började i Lagunda AIK (uppländska Örsundsbro) och jag i IK Huge (Gävle).

Ingen av oss särskilt framstående som aktiva.

Näe, "karriären" tog fart när vi klev in som ledare/tränare i handboll, barngymnastik och styrelseuppdrag respektive ishockey/fotboll.
Ungdomar. Inte seniorer.
Min egen höjdare som ledare kom 2002 när IK Huges F88 spelade Gothia Cup. Inte resultatmässigt, vi och IFK Gävle dominerade oftast hemmavid men när vi klev utanför lilla Gästrikland så fick vi veta vad vi hette...
Näe, en oavgjord och tre förluster var ingenting, INGENTING mot upplevelsen i Göteborg.
Biggan och jag åkte med ett gäng 14-åriga tjejer som för många av dom var första gången dom kom i kontakt med...killar. Under samma tak, på lite samma premisser. Ett sjå...
Sen bara invigningen på Nya Ullevi (48.000) och ledarträffen på Scandinavium (1.500) där vi satt mittemot El Salvador, Kanada och nåt annat obskyrt fotbollsland.
En match om dagen och därefter ledig tid.
Vi bodde på en skola uppe på Hisingen, hade busspendel till matcherna och massvis med egna föräldrar med oss. Vad jag minns bara en tjej som inte hade anhöriga på plats.
På föräldramötet under våren så pekade vi på att man nog måste inbegripa Gothia Cup i ens egen semester. Annars så skulle det nog kännas, "sen hem och iväg på semester också"...ja, ni fattar.
Vi hade tur med föräldrastyrkan runt vårat lag, pigga som sjutton, aldrig eller sällan gnäll när vi skulle iväg på nån cup. Kanske lite tur med plånböckerna, också?
För 88orna var ett cuplag, precis som Huges 87-lag i hockey.
Lite märkligt...det var i dom två lagen jag huserade.
Det var kul att åka på cup.

Aroscupen i Västerås en annan fin turnering, liksom Hudik Cup där F88 gick till en överraskande final. Föräldrarna kunde inte stanna kvar utan åkte hem innan semifinalen, arbetsdag.
Men när vi vann semin så ringde ungarna hem och föräldrarna kastade sig i bilarna och störtade upp till finalen på kvällen.
Kattutställning inne ishallen alldeles bredvid, tjejerna skitnervösa, line-up innan match och fullproppad läktare. Då gick vi in i ishallen ett varv och kikade på raskatter. Sen ställde vi upp och marscherade ut...kolugna.
Sånt man minns.
Vi höll 0-0 matchen ut mot ett överlägset Högs SK, förlorade på straffar.
Maria Johansson var grym den matchen i mål.
Det var året innan Gothia Cup och där tog nog idén om att äntra Göteborg fart, också...

Och nu vill vi ge nåt tillbaka.
Till idrotten.
Våra barn har ju idrottat, absolut formats av idrotten och då...om vi får möljighet, så vill vi ge nåt tillbaka.
Vadå, ge tillbaka?
Jamen, vafan...vi vet ju av egen erfarenhet att klubbarna och allra helst småklubbarna slåss med ekonomin.
Nu kan inte vi gå in och rädda än den ena, än den andra från konkurs.
Inte så.
Men kanske göra det lilla vi kan?
Idrotten har gett mig sååå mycket gott.
Nu kanske jag har chansen att ge nåt tillbaka.

Så vi klurar lite finurligt på några alternativ...
Återkommer...

I morgon tisdag spelas matchen vi sålde matchlotter till på Lingbo(L)yran senast.
Div. 6 Gästrikland och Lingbo IF möter Valbo FF 2.
Har ni en lott så håll koll, annars finns telefonnummer hos oss och vi kontaktar också vinnaren om att få plocka ut varor hos DB Sport till ett värde av 1.000:-
Den andra tusenlappen skänkte vi till Lingbo IF.

NY LOGGA och "STOCKHOLM I MITT HJÄRTA"

48 timmar i hufvudstaden.
Effektiviteten slår hårt när firma Dahlenlund/Brolin är i farten.
Vi tog med oss god granne, bordade tisdaglunch-tåget med sikte knappa 2 timmar söderut.
Sladdar in på Centralen där Lottas kompis Suzzie möter upp.

Vi lämnade DB Sport hemma, lite festligheter bokat sen länge.
Men nya loggan är klar nu...

och ska bara friseras in snyggt på www.dbsport.se, längst uppe till vänster som sig bör.
Och sen sitter man på en bänk i sommarsköna Kungsan och diskuterar tullregler, var väl fan!
En månad kvar nu till öppning och nånstans så är det bråttom...tycker jag.
Eva, människan, hon är lite coolare i allt det här, hävdar att det flyter på i OK takt.

Vi bestämde oss i våras, kanske i vintras t.o.m.
Allsång på Skansen.
Jag har varit där en gång tidigare, 2002 och Jill Johnson och The Ark bl.a.
Dagen efter så stod jag bakom Ola Salo i en bankomatkö på Söder, "hallå Salo", sa jag.
"Öh? Hej", sa han.
Det där vill jag gärna ha fram när det samlas lite folk, går väl under fliken "partytrick", kan tro :-)

Sen under försommaren så släpptes alla artister till respektive program.
Vi drog "nitlotten", tycktes det då, hallå? Sean Banan och Jonas Gardell. Trio mé Bumba?
Men vafan...det är ju själva grejen, en happening, allt folk.
Vilka artister är ju ganska ointressant. Egentligen. Väl?
Och himlen stod vidöppen från eftermiddag till sena kväll.
Och flaggorna stod rakt ut, det blåste hundan och allt jävla regn.
Men på med en tunn genomskinlig regn-poncho och upp med humöret bra.
Så det funkade bra ändå, trots...
Och med vidviklar på alla kameror så ser det såklart jättestort ut på TV´n.
För området där uppe på Solliden var inte så jättestort.
Betyg: Godkänt, en knapp trea, inte mer. Vädret drog ner betyget.

Mycket ute på Djurgårn dom här två dagarna.
Onsdag och in på nya ABBA-muséet, vägg i vägg med Gröna Lund.
Lite rörigt (barnsjukdomar?), massvis med folk och man fick gå en slags slinga genom katakomber och vrår.
En t-o-t-a-l genomgång om hur allt en gång startade. Ända nerifrån Hep Stars, Hootenanny Singers, Fältskog från Jönköping och Lyngstad född i Norge.
Men också en kul avdelning med ljudets utveckling från tidigt 1900-tal fram till där en annan känner igen sig från 60-talet, vinylen, Tandbergare, grammofonen, kassettbandspelarna och fram till idag med CD och borta är snart den också (andas), pust!
Souvenirshopen full med allt. Liksom. Allt.
Vare sig man gillar/gillat Abba så är dom legendarer.
Vi kanske inte riktigt förstår det. Men dom har absolut satt ett avtryck all around the world.
Jag själv smyg-gillade ABBA, smög iväg och köpte LP-skivorna, hem och lyssnade och jag fattade nog storheten. Det vill jag gärna tro. Jag begrep.
Men inför kompisarna så var det kanske annat...andra hälften av 70-talet och inte fan skulle man, KUNDE man gilla ABBA då.
Näe, 20+ som man var, vi skulle ju in på Blå Grottan.
Samling hemma hos Petterssons, grogga på hemkört och blandsaft, sen bussen in.
På sommarhalvåret så cyklade vi såklart, Biffen, Ezra, Limpen var med, Thor och Jensen.
Men först Tipsextra och Tommys mamma Vega fixade äggmackor som färdkost.

Andra hälften av 70-talet på Grottan?
Ja, är ni med då...George McCrae, Bee Gees och Saturday Night Fever, "Japanese boy" med Aneka, Hansa Band sjöng "Mörkret faller på", Smokie gick för fullt och Suzi Quatro sjöng duett med deras sångare Chris Norman. "Stumblin´ in" hette låten. Village People med indianen och läderknutten bl.a.
Men Budda som var DJ, det var inget dumhuvud det, han fixade in snygga ABBA-låtar mellan allt det här..."When I kissed the teacher" gastade vi ölstinna grabbar mellan coola "Rock your baby" och kåtiga "Kiss you all over" med Exile.
Suck...måste dra åt mig andan...
ABBA var jävligt bra och nya muséet kommer att locka sååå mycket turister.

Kortvändan till hufvudstaden avslutades med Cirkus-besök igår onsdag med maestro Ulf Gerhard Lundell vid micken.
Åttonde gången jag ser Lundell, första 78 eller 79 uppe på Folkparkens gamla uteteater. Han sjöng nya "Snön faller och vi med den", ABBA-Agnetha körade på skivan och jag minns så väl att han ville att hon skulle hänka på turnén. Men vadå? Byta ABBA mot...eh, Lundell?
"Näru", sa hon och cashade in Australien i stället.
Några timmar senare satt han dyngrak nere på Grottan. Jävligt fränt, tyckte vi...och vänta 10-12 år till och "en inställd spelning skulle också bli en spelning". Gammalt djungelordspråk, hm...
Lundell à 2013 på Cirkus ute på Djurgårn då?
Ja, vi träffade en kompis utanför efteråt.
Han var flytokig! Hade plats på första raden och berättade att han kunnat rusa upp och klippa till Lundell. Sett honom femtio gånger och sällan så dålig som ikväll.

Nu har jag inte femtio konserter att jämföra med och inte heller skulle jag väl tänka tanken att sopa till.
Men inte var det nån jättehöjdare. Stundtals ett evigt hamrande och dunkande och raggar-rocken stod som spön i backen.
Speltid 2 tim. 50 min och tre, fyra kanske fem nummer där luften stod still, publiken fastfrusen och Lundell visar att vafan...så svårt är det inte att förtrolla en publik.
Ny skiva på G och ett par sjöng han. "63 i novemeber" där han inte längre vill vara ensam, frågar sin nyvunna kvinna och hon säger "jag ska ta hand om dig när du blir gammal"...då känns det, då kan han.
Sen spelar han "Evangeline", den har jag inte hört på sååå länge...jättefin version med Janne Bark på akustiskt knäpp.
Men OK, han har på banken så att han klarar sig, behöver inte längre bevis nåt.
Men publiken köper den dyra biljetten och nog tror jag att dom flesta gick därifrån igår besvikna.
Innan konserten, utanför, så sålde dom hörselproppar. En liten miss kanske att vi inte köpte, häpp!

Allsång, ABBA-museum och Ulf Lundell på 48 timmar.
Slå det, den som kan.
Plus en himla massa spöregn, lite pilsner, några glas vin och hur det än var...Sean Banan!
Ja, snälla nån...