Allvaret gör sig påmint.
21 dagar kvar...
Vi ska fota kläder för våran hemsida, upp med alla artiklar i butiken (man säger så, fast gentligen "på hemsidan"), vi ska plåga vindrutor med flyers och vi ska ut igen därpå-kommande lördag och göra likadant, och helgen därpå igen och nästa.
Allt under parollen marknadsföring
Göra klart designen på sidan, Nordisk E-handel har mallar och sånt för att bygga sidan. Kostar en slant.
Två klara leverantörer:
...och flera på ingång.
Energitillskott.
Också en del av simning, cykel och löpning.
Kanske en Snickers kunde duga om du frågar mig, men frågar du kunnigt folk alldeles i min närhet så finns det såklart en uppsjö av uppiggande och kraftsamlande medikamenter att köpa.
Och allt inom ramen av l-a-g-l-i-g-a medikamenter.
Energitillskott blir också en del av DB Sports utbud.
Uppsala visade upp sin allra finaste sida, fredag kväll.
Vi sladdade in strax innan fem, käkade på ett utehak alldeles vid en ebbande Fyriså.
Sen stolpade vi upp till Botaniska Trädgården med all sin naturprakt.
Alldeles nedanför slottet och halv åtta prick går The Bryan Ferry Orchestra på.
Lite tradjazzig repertoar och piggt som sjutton, korta kärnfriska låtar, bl.a. "Avalon" i deras alldeles egna version, svårt att beskriva...
Sen slår nostalgin till med dunder och brak.
Mister Ferry himself, eller Mr. Cool som han alltid kallats äntrar scenen.
Och såklart klädd i sunkig tröja och skitiga jeans, gympaskor på fötterna...not.
Näru, här kommer det en kille (67 fyllda) som kan och alltid kunnat det här med s-t-i-l.
Uppklädd till tänderna i snygg kostym och slipsen fast knuten.
Sen får vi en resa tillbaka till...ja, jag vet inte...jag köpte "These Foolish Things" som kom 1973.
Året efter "Another Time, Another Place" och dom där åren upptäckte jag Bryan Ferry.
Det var hans två första soloskivor på sidan om Roxy Music.
Närmsta en och en halv timmen (lite kort) bjuds vi i sensommarkvällen på en härlig resa tillbaka till...ja, oskuldens tid.
Tiden då man trodde att man var oövervinnerlig, snyggast och kunde fixa alla brudar.
Därav blev dock intet...men låtarna...ja, snälla nån...
Köpte ju såklart en t-shirt, det blir man aldrig för gammal för, det måste man, det står så i "att vara på konsert-reglerna".
Helvetes natt!
Klockan är 05.55 och jag hostar.
Så då går receptkuren på med honungsvatten det lindrar. En stund.
Men bara en stund.
Visst blir man ämligare ju äldre man blir?
Eller bara mer mottaglig för skit som flyger omkring?
Men en stor kopp, en schysst låtlista på Spotify och tangentbordet i högsta hugg...ja, det får det värsta att lägga sig en stund. Ända tills jag lägger mig igen, då kommer det smygande, hostandet.
Jag har skrivit några i mitt tycke bra sånger den här tiden, mitt i natten eller tidigt, tidigt en helgmorgon.
Kanske göra ett försök igen, har ju gitarren här bredvid, bara armlängds avstånd?
Jag har några ord, nån strof jag kommer att använda..."vill du ha lite hallon" är en och "ett hus som står ute om natten" en annan.
Gillar svenska språket.
Hade jag bara lite, lite till så blev det nog en bok. Eller en liten novell.
Än så länge räcker det till en treminuters tonsatt text, det är bra det.
Så länge.
Diset hänger som en tråkig matta, hårdrockarna har haft en jobbig helg uppe vid Gasklockorna.
I torsdags, första kvällen, spöregnade det. Och inte kan dom väl ha kläderna torra en dess?
Men jävlar i mig, dom har fått mycket beröm!
En riktig knäpp på näsan till alla dom som fördomsfullt prackar ner på hårdrockare.
Inte alls min musikgenre, inte ett dugg.
Men jag mår lite när jag hör min egen mamma hylla alla ungdomar som släpat sig fram och tillbaka den här helgen. Good on you!
Nu är klockan snart halv sju.
Vad jag har lyssnat på? Medans jag skriver?
Rodney Crowell är en, John Hiatt en annan och Mary Chapin Carpenter en tredje.
Jag gillar det här lugna, laid-back...
Och speciellt när allt står stilla, ingen är vaken och bara jag finns. Bara jag.
Mary Chapin Carpenter – Grand Central Station,
Rodney Crowell – Moving Work Of Art
Rodney Crowell – Adam's Song
Red Horse – Walk Away From Love
Fyra som fångar lite.
När allt står lite stilla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar