BAKSLAG, BÄSTA RÖSTEN och SPURTA NU

Jaha...så sprang vi på ett bakslag.
Loggan som reklamaren i Enköping gjort åt oss duger inte.

Igår morse, lördag, strax efter sju, vaknade tidigt som vanligt.
Lyssnade på på Sommar-programmet från i veckan med Sarah Dawn Finer.
Eller Sahara Don´t Find Her som hon kallar sig själv i rollen som den här näbbiga engelskan i Melodifestivalen, ni vet...
Hon har en jäkla fin röst, kanske den bästa i Sverige idag.
Gjorde en duett med Patrik Isaksson för x antal år sedan, "Hos dig är jag underbar". Bäst.

Loggan är alldeles för lik den en lokal reklambyrå i stan använder. Trist.
Så nissen i Enköping suckar väl...men måste göra om. Men det fixar han.

Marknadsföring. Synas.
Vi beställde ett gäng 30x6 cm transparanta (genomskinliga) dekaler. Svart text och röd text, beroende på bilens färg.
Att sätta på bilars bakrutor och bakluckor framför allt.
Så alla ni, a-l-l-a ni som vill åka runt och göra lite reklam...hör gärna av er.

13 juli hoppas vi delta ute på vischan i ett slags "event".
Inte hundra klart ännu, hoppas kunna säga vad det handlar om strax.
Vi ekiperar såklart upp oss i matchande slags pikétröja med lämpligt reklamtryck på bröstet.
Plus varsin keps.
Jävlar, här ska det synas att DB Sport är i farten.

Kommande vecka:
* Pusha på Enköping om nya loggan.
* Kolla med arrangören ute på vischan. Snabbt.
För då...
* gäller det att beställa hem varor att ha i bagaget.

20 oktober på Läkerolen.
Winnerbäck, såklart!
Bokat och klart!

LEVERANTÖRKLART och PERSONLIG TRÄNING

Tjoho!
DB Sport tjoar över första "nyförvärvet".
Vi blir återförsäljare åt  med rötterna i Danmark sen 1981.

Eva träffade idag en säljare baserad i Gävle, jobbandes för företaget som marknadsför sportkläder/artiklar, you name it...
Och efter knappa två timmars sittning så var det klart: DB Sport säljer Newline!

www.newline.com
Såklart så kikar man in där, i alla fall innan vi fått våran klar.
Våran butik klar.
Och vi frontar datumet 1 september.
                                       1 september.
                                       1 september.
Adressen är www.dbsport.se
                    www.dbsport.se
                    www.dbsport.se

Vad är då Newline?
Jo, ett i våra ögon kvalitetsmärke som göre sig väl för människor som vurmar lite extra för löpning, cykling och triathlon.
Och divisionen då?
Ja, nog tillhör man Champions League, med och nosar på platserna i slutspelet också.

Spännande värre!
Eva kom hem med fradgan runt mungiporna, "torka munnen", sa jag "och sätt dig ner och berätta".
Lyrisk över både mottagandet och kvaliteten på kläderna, och en mycket proffsig och trevlig "sales agent of Sweden" som det står på hanses visitkort.

Å vilken vecka!
Denna den 26:e, veckan efter midsommar.
Först i måndags...då mitt liv tog en vändning som heter duga.
Gått bara två dagar ännu, men Vasaloppet väntar första söndagen i mars nästa år.
Och med Eva som PT (gjort träningsschema + ett slags matschema, va?) så kan/ska jag väl inte misslyckas.
Man kan nog säga att jag startar från botten.
O-tränad, o-iform och motiverad (inget o där inte, HA!)
Men jag har gafflat länge nu om att jag skulle vilja åka Vasaloppet.
OK, då...lyckades anmäla mig, platserna tog slut efter en kvart men jag fick en.
I tionde ledet, i princip a-l-l-a andra framför mig så nog ska jag väl kunna hasa förbi åtminstone n-å-g-r-a andra? Nån i alla fall.
Vägde mig idag också. Men dom siffrorna håller jag lite för mig själv en stund, desto roligare att avslöja dom när det försvunnit x antal tiotal hekton...
Bort med godis. Bort med kaffebröd. Bort med öl. Bort med...öh, livet?
Närå, men Elvis sjöng en bra låt en gång, "it´s now or never"...
Forsby-rundan i morgon igen, rask promenad med korta instick av löpning under fem minuter.
Spring 30, gå 60, spring 30, gå 60...upprepa fem gånger, sen rask promenad resterande tid.
Såhär när jag ser det på pränt, vadå spring 30 och gå 60...i fem minuter? så ser det ju bara löjligt ut.
Men domitrican (heter det så?) med piskan har koll och nästa vecka ökar vi.
Man kan ju bara undra hur hon ska ha betalt, oopss... :-)
Jaja...

Åsså idag då...det känns lite som att det börjar nu.
Nu har vi  och nu ska vi tänka lite smart inför 13 juli.
Återkommer...

LOGGAN, PROFILERING och NYSTART

Nu så...nu är det "värsta" över.
Midsommardagsmorgon just nu, strax före tio.
Stort tält på Panget, vänliga människor runt ikring en som bjudit på sig själv runt matbord och femkamp. Ena laget vann, inte dom andra tre.
Gitarrerna som en liten krydda på det.
Bakfyllan ståtar med sin...frånvaro.
Länge sen nu man festade så pass att dagen därpå blev ett straff. Äldre, kanske?

Loggan till DB Sport är klar.
Vi fick tre alternativ från reklamaren i Enköping, bedömde och lät ett tiotal personer tycka till.
Och alternativ tre vann!
Med löparbanan lite bågigt sådär över bokstäverna, skitsnyggt.
Vad som återstår är att Enköping hittar lite snygga/fräcka färger.
Men att DB´s huvudfärger är grått och rött...ja, det är vi överens om.
Tänk en matchdräkt i fotboll: Gråa tröjor, gråa byxor och röda strumpor...

Nästa steg i vägen mot "världsherravälde" är...
...varumärkesprofilering.
Att jobba med sökoptimering via Google. Det innebär att vi i vår e-butik ska skapa orden som gör att vi hamnar högt (högst? tveksamt, men högt) upp bland sökningar på Google. 
Vi ska ju handla med sport- och fritidskläder och allt runt ikring triathlon (simning/cykel/löpning).
Men i våran takt. Vadå, "våran takt"?
Jo, att hela tiden ha ett positivt resultat.
Vi kanske börjar med en (1) vara? Då ska den också ge vinst innan vi utvecklar.
"Jovisst, sörru...sådär resonerar ju alla?"
Jo, det tänkas...men vi tänker också jättenoga på det.
Eva (såklart) läser flera böcker i ämnet och alla, alla, alla berättar om fällan man ofta går i genom att slå på stort direkt.

Vi har också beställt x antal "klistermärken", som en gammal bomhusgrabb med Hobbex som bibel i unga år, säger.
Fast dekal är väl det riktiga ordet idag 2013. (men jag fortsätter nog med "klistermärke")
Transparant text. Alltså, ett slags genomskinligt märke där man drar bort och kvar är bara bokstäverna: www.dbsport.se
Det är ju en e-handelbutik, då ska det också synas så...www.dbsport.se.
Dekalen, eh...märket kommer att finnas på bilen, på våra barns bilar (fråga lov först, bara) och andra kloka ställen.
Första september slår vi ju upp portarna, vi har då smygstartat med fysisk närvaro på ett par event runt Gästrikland och hopefully, hopefully så har vi lämnat så pass mycket spår att det slår väl ut när vi startar på riktigt.

I nästa vecka träffar Eva en kommande (?) leverantör. Igen.
Vi knyter upp dom en efter en, så är tanken.
Dom flesta (9 av 10) är positiva till vår affärsidé.
Den tionde saknar den här fysiska butiken, inte bara över nätet.
Men andra har, och nånstans så siktar ju vi också dit, fortare än tänkt, behövt utöka med en fysisk butik. Och hamnar vi ditåt så ska den kanske vara öppen under kontorstid. Väl?
Men får vi bli återförsäljare åt bara en enda leverantör så kör vi på så.
Ror vi det iland (såklart) så skapar vi också ett förtroende inför kunder och kan säkert inom kort bygga på.
Det ska ge vinst. Däri ligger svaret på den stora frågan. Det ska ge vinst.
Sen...bygger vi på. Men första ska det ge vinst.

Nu efter midsommarhelgen startar min väg mot Vasaloppet 2014.
Knappa 250 dagar kvar och flåset står i botten, figuren inte det bästa och 9 mil är långt av bara helvitte...
Men med en egen PT (whooaah!) så ska jag fixa det. Hon lovar att hjälpa mig.
Bort med: Ost, smågodis, gräddglass, fikabröd och öl.
Hur svårt kan det va?
Svårt kan det va...jävlar, det kan bli svårt. Men nu säljer jag ju ut mig och mina löften över hela universum.
Här på nätet, på Facebook och strör löften runt omkring mig.
Men...med ett förbehåll bara: Jag lovar att göra mitt bästa.
Ingen är fullkomlig.
Att lova guld och gröna skogar, att "älska dig tills döden skiljer oss åt"...det är livsfarliga ord.
Men att l-o-v-a att göra sitt bästa...det kan jag hålla.
Det lovar jag.
Startled 10 uppe i Berga by, here I come!

"Do good, have fun, and the money will come" säger Richard Branson som driver Virgin Group.

GATUFEST, FOTBOLL och ETT STEG NÄRMARE

Kära dagbok...
Ja, t.o.m. jag har gjort några tappra försök att skiva dagbok.
Fick väl under ungdomsåren några gånger en dagbok i julklapp eller när man fyllde år.
Yngsta tonåren, kan tro.
Men det höll väl nån vecka in på nya året och sen mattades det av.
I stället blev det "brevvänneriet" som odlade min lust att skriva.
Jag skrev väl om mina första brevvänner tidigare här, jodå...det gjorde jag.

Dagen efter gatufesten på Tulpanvägen.
Vi blev 17, startade upp vid fem och gjorde kväller vid elva, räckte bra så.
Men initiativet uppskattades och nu hr vi bokat lördagen före midsommar fortsättningsvis.
Några saknade Axels Tivoli och lite marknadsstånd...det får vi fila på till nästa år, hm...
Hostan jagar en om nätterna. För jävligt irriterande.
Lungorna på väg ut och då är det bara upp ock koka honungsvatten.
Enkelt recept: varmvatten och honung. Finns säkerligen flera...

Söndagen blev som brukligt är en vilodag (uttalas med Jarl Kulles/Carl Jan Grankvists ackuratess).
Vilodaaag.
Vi plockade ner partytältet som aldrig blev använt i torsdags, köpte pizza (vad trodde ni?) och bilade (slött, I know) bort till IP där vi såg Hille Dam spela 1- 1 i seriefinalen mot Stensätra.
Hille har en tjej som kommer att bli duktig. Duktigare, duktigast och bäst, kanske.
Linnea Lindblom heter hon, en av alla Lindblomare som under åren har frodats i föreningen.
För jäkla duktig, trygg på mitten, slår jättefin hörnor och sticker in exakta pass till forwards att löpa på. Aldrig en dålig match från hennes sida.
Lagkapten? Självklart, Sickan!

Nu drar det igång. Midsommarveckan.
Midsommar, visst. Men också en attack i DB Sports anda. Butiken öppnar 1 september.
Hör här:
* Kolla med han i Enköping om loggan är klar, det är den ju inte, han skulle väl ha hört av sig?
   Men elda på lite.
* Kolla med Ove på tryckeriet huruvida han kan hjälpa oss med en finurlig liten dekal att hänga på
   bilen.
* Banderoll? Hur funkar det?

* Eva kollar med banken om en checkkredit. En slags buffert för alla löpande utgifter så här i uppstart.
                                                                Mer då?
* Jo, försöka knyta färdigt avtal med leverantör. Att bli återförsäljare åt.

Tisdag:
Träffade Ove idag, beställde 100 dekaler 30x6 cm, bara bestämma typsnittet, säg ni...
Eva fick besked från Enköping att tre (3) förslag på logotyper kommer på mail senast onsdag.
Å jag hostar på, sov skitdåligt i natt, hoppas det lindrar sig nu i natt.

Eva skickade efter en bok. Eller ett tjockare häfte, kanske.
Om fallgropar och massvis med tips för den som startar e-handel. Lättläst som tusan, min tur nu snart.
Och under tiden, all mellan hostattacker och vanligt kneg som närmar sig midsommar.
Dom lovar fint väder, törs man tro det?
Hur som haver så ska vi ha folk på Panget, stort tält, tre gitarrer, allsångshäften, sillunch, traditionellt firande på allmänningen, kaffe och tårta, femkamp och grillning på kvällen. Hela kittet!
GLAD MIDSOMMAR ALLA!

SOMMARFEST, SMYGSTART PÅ VISCHAN och LEE ANN

Ett helvetes väder igår.
Tycker såklart så synd om alla studenter som i nån form hade ett partytält stående på nån gräsmatta.
För där lär det väl ha stått...obebott resten av kvällen.
Åka lastbil? Sett fram emot det så länge och så blev det så här?
Eva skulle baxa ut hela sitt jobb till Panget igår.
Vi skruvade upp ett eget partytält på baksidan. Där står det nu med två svenska flaggor slokande i spöregnet. Sommarfesten höll dom i stället på kontoret, skitkul ju...

Vi kommer att bli återförsäljare åt hittills tre klara leverantörer.
Kända leverantörer, välkända alla tre. Premier League...
Tre märken det osar kvalitet över.
Barnkläder med kvalitet, sportkläder med fokus på löp och cykel.
Eva är en fena på det här.
Har ju mångårig erfarenhet av att förhandla, våga och väga, vagga motparten in i nåt slags lugn som gör att hon skapar förtroende.
Bolaget heter DB Sport, stora bokstäverna står för...ja, gissa vad? Två efternamn såklart.

DB Sport slår upp portarna till e-handelsbutiken 1 september.
Första september.
Men innan dess så smygstartar vi på ännu så länge hemlig plats.
Ute på vischan. En lördag nu i sommar.
Med tält. Med banderoll. Och med ett faktiskt lager med oss i bakluckan.
Ska vi bli världsledande så ska det börjas bland gräsrötterna.
Och jävlar i mig, här pratar vi vischan och gräsrötter.
Återkommer...

What to do?
Jo, ligga på han i Enköping som jobbar med loggan, Eva kollar på måndag...
När den är klar, beställa en enkel, lite fräck banderoll.
Ett bra tält att husera i. Nära kontakt med lokal leverantör...
Ett litet parti pikétröjor att stoltsera i, egna barn och deras hälfter.
Ska det stå stort över hela bröstet (dbsport.se) eller lite snyggt över hjärtat där klubbmärken alltid sitter?
Ska www vara med? Är det inte självklart idag? Att man skriver www när man söker?
Jag tror det är lite överkurs (heter det så?) att skriva www idag på en webbadress.
Näe, dbsport.se får det nog bli.
Spännande, sörru...more to come...

I morgon är det gatufest på Tulpanvägen, 17 stugor har fått en inbjudan.
Alla tar med sitt, stolar och bord och grillar och alltihop.
Så parkerar vi oss mitt på gatan längst nere i kolonistugeområdet.
Lite gitarr, kanske (säkert) nån musikquiz bjuds.
Anders92 kommer. Han hade lite sjåigt över att fixa lite vin men verkar ha det i hamn.

Nu får den sista biten taco/köttfärspaj vara, den snor jag i morgon, lika god kall.
Solen skiner, klockan är åtta och inte ett ljud hörs, bara Lee Ann Womack som sjunger The Band´s gamla "The Weight".
En till öl, va?

MARKNADSFÖRING, 62:AN och CASH is KING

Marknadsföring?
Jomen, vafan...det är väl klart att man måste...annars går det inte.
Hur då, då?
Jomen, vafan, eh...va? Säger jag.
Hon mittemot däremot, har mycket klart för sig redan.
Alltså...vi ska sälja sport- och fritidskläder + allehanda attiraljer som finns runt ikring simning, cykling och löpning.
Och tänker man efter (och det har hon gjort) så finns det hur mycket som helst.
Allt ifrån hur man klär sig till hur man utrustar sig med alla teknikaliteter som finns.
Och det är många, många det...där finns det ingen gräns på hur nördig man vill vara.
Spännande, sörru...

Man kan köpa annonsplats i tidningar, man kan låta trycka upp foldrar och allt vad det är.
För att sedan...ja, vadå? Gå runt och stoppa i brevlådor?
Näe...men man kanske skulle (borde?) försöka närvara i nån form runt några tävlingar?
Närvara, visa upp sig med några enkla flyers (det heter så) till en början.
Och göra det igen. Vid nästa tävling. Och en till, kanske?

What to do?
Jo, kontakta tävlingsarrangören först och främst.
Är det OK att vi finns med? Och syns?
Kanske vi måste "köpa" lite plats. Sponsra.
Kan vi ställa bilen, lite snyggt stripad på nåt centralt ställe runt tävlingen?
Börjar vi smått? Gävle Triathlon (sprint) 11 augusti... (och hör här: Eva ska delta. Men säg inte till nån...)
Sala Silverman 24 augusti och Stockholm Triathlon (motion) 25 augusti...
Nånstans måste man börja.
Nånstans m-å-s-t-e man börja.
Och ut och "prya", ut och praktisera lite på några tävlingar där potentiella och kommande kunder finns. Plåga dom lite med att nu kommer DB Sport.
Det blir ju ganska nischat. Att konkurrera med Sportamore t.ex...som ju har allting går ju inte.
Såna jättar vill ju bara öka omsättningen, har ofta också tillgång till riskkapitalister som stöttar med pengar, kräver resultat och som sagt, ökad omsättning.
Nix, här gäller det att nischa, att styra fokus på simning, cykel och löpning. Plus lite sport- och fritidskläder.
DB Sport ska växa med ett positivt resultat.
Många av dom stora konkurrenterna har ju som mål att öka omsättningen snabbt och ta marknadsandelar. Men än idag så finns det ingen av dom stora aktörerna som går med vinst, häpp!
Trodde ni inte, va?
Och då, som vi tänker...så ska vi styra blicken mot triathlon och dess separata idrotter.
Simning. Tro´t eller ej, men det finns hur mycket tillbehör som helst.
Och cyklingen? Hur mycket olika sorts cyklar finns det? Alla datorer att ha med och på sig runt en cykeltur. Löpningen? Skor, kläder och elektronik, lika där.
Pust.
Eva ska kontakta ansvarig. Till en början på Gävle Triathlon.
- Ja, men...säger hon. Jag kommer ju att komma sist!
Ja, kanske det...och är det inte det då som vi ska använda i framtida marknadsföring?
Att här går det att förbättra sig!
Sist idag, men inte på nästa tävling!
Tack vare nya skor från DB Sport! Whoooah! :-)

Vem är denna människa då?
Hon från Örsundsbro som springer och har en fjäderlätt cykel här på baksidan ute på Panget?
Född 1962, sprungit 7 marathon varav 2 brutna. Tre Stockholm, två London, en Frankfurt och en Amsterdam. Springer i Dublin i höst.
"Tävlat" mot sig själv och sina tider tidigare, av och till skadad, rehabat och sprungit och pressat sig själv, skadad igen.
Nu sen ett år lite andra värderingar och tankar...
Springer inte längre med blicken i backen utan nu fäster hon den uppe i träden, på landskapet hon springer i och på människor hon ser efter banan.
Eh? Vadå, vad betyder det, då?
Jo, hon har släppt alla tankar på att "persa", att försöka slå tider, att springa snabbare.
Nu har hon en schysst löparlista i lurarna via Spotify (gissa vem som gjort den?) och springer mer eller mindre med ett leende på läpparna.
Och sen Lisa Nordén slog igenom så har ju triathlon exploderat.
ALLA kan simma.
ALLA kan cykla.
Och ALLA kan springa/löpa/lufsa.
Så där ser vi en möjlig marknad att slå oss in på e-handelfronten.

Det regnar ute på Panget.
En riktig innedag.
Men gårdagkvällen var fin.
Först 0-0 ute på Kastvallen i Bomhus mellan IK Huge och IFK Gävle. Damernas division 1.
Det känns lite grann som om damfotbollen tappar fäste just nu.
Båda lagen i botten på serien i landets tredjedivision, inte bra.
Lite roligare att se Hille IF storma fram i tvåan med ett jätteungt lag, bara fem minuters cykelfärd från Panget.

Lite senare sitter vi på Gefle Brygga och väntar in Cash is King borta på Gasklockorna.
Tio år sedan Johnny Cash dog i Nashville, bara fem månader efter att hustrun June Carter gått.
Och Cash is King packade ju ihop för nåt år sedan men gjorde igår en bejublad reunion-spelning.
Och visst fanns hos vid hans sida igår, Miss Sunshine.
Hon och Danny Boy dom självklara stjärnorna inför en jublande publik.
I Gävle finaste konsertlokal.

BREVVÄNNER, FOTBOLLSNÖRD och REKA-RESA

Skrivkramp. Kan man få det?
Alltid tyckt om att skriva.
I skolan, uppsatser och fina beröm av magister Rosang.
Skrivstil, vem kan det idag?
Alla nördiga tabeller från engelska ligan jag skrev.
Berättelser jag uppfann och fick ner i A4-block, alla brevvänner jag haft.
Minns att jag gick till Posten på Drottninggatan och fick fick en slags gul inbundet litet häfte.
Där stod det hur man skulle bete sig för att skaffa en brevvän.
Mina allra, allra första fick jag genom Kamratposten och Buster.
Små oskyldiga brev, jag minns egentligen inte vad man skrev, favoritlag och kanske att man gillade Hep Stars.
Sen tag det lite fart med nån nerifrån västkusten, minns jag.
Innan...jag slog på stort och siktade över Atlanten. En brevvän i Kalifornien, minns jag.
Innan...jag som 14-åring fick tag i en tjej nere i Australien.
Vi skrev i nio (!) år, mycket det.
1980 reste jag dit på semester, skulle luffa runt i två månader. Träffa henne, Karin hette hon.
Träffade henne. Hon bodde i Adelaide.
Om det kanske jag skriver en annan gång...

Ganska bra på engelska tidigt, lyssnade på Radio Luxemburg om kvällarna med Bob Stewart.
Jag hade en DUX i träfrack, en sån där ni vet, som man kunde ratta in alla möjliga utländska kanaler på.. Med tryckknappar.
Där låg jag på pojkrummet i Bomhus och lärde mig engelska och alla listor och musik.
Saturday Special med han som läste alla resultat strax före sex på lördagarna, James Alexander Gordon, med engelskt uttal: James Alexaaander Gordon.
Stoke City two, Derby County nill, så lät det, spännande sörru...
Saturday Special var ett slags sportextra med rapporteringar från all engelsk fotboll.
Jag lärde mig allt. Alla lag och deras hemmaplaner, spelare och tränare och hur dom låg till i ligan.
Jag köpte en härlig tidning som hette SHOOT!...där fick inför varje ny säsong en slags tabell i hårdpapp med tillhörande lösa små hårdpappsbitar med rätt klubbfärg och namn på. Dom kunde man sen flytta undan för undan, vartefter dom ändrade placering genom att liksom sticka ner pappbitarna i en springa på själva tabellpappsbiten. Alla fyra divisionerna, 92 lag. Mycket avancerat!

Skrivkramp, var det... Vi hade och har fortfarande planer på att med bloggen skriva om e-handel.
E-handel och vägen fram.
Vi startade ju Sportbudet i Gävleborg AB förra året, där tricket och tanken fortfarande är att kunna såklart försörja sig.
Men också att förhoppningsvis kunna hjälpa unga idrottsmän/kvinnor med arbete, då dom kanske tränar på tokiga tider och inte alltid kan jobba heltid.
Då kan dom kanske spela kvar i klubben och inte behöva flytta för att kunna försörja sig.
Men såklart så måste man först se om sitt eget hus innan man kan ta in andra.
Att knyta kontakter, knyta upp turkörning via en större intressent.
Plats för Sportbudet finns det, det ser jag dagligen då jag själv levererar små paket och små kuvert...med stor lastbil. Så tokigt är det.
Men det stora transportbolaget kanske inte alltid bedömer det mödan värt (pengar/ekonomi?) att investera i flera budbilar...

Kugghjulen går...
Hon mittemot vilar icke!
E-handel. Ja, vadå?
Sport- och fritidskläder. Simning, cykel och löpning.
Allt som innefattar detta.
Så nu är DB Sport ett faktum.
En domän (fråga inte) är anmäld och loggan på g...

Under tiden så målar jag ett fönster och ser Eva plantera lök, sallad och purjolök i det enorma (not) grönsakslandet där också jordgubbar ska bli till.
Hallonbuskar, röda och svarta vinbär och en liten krusbärsbuske.
På våra ääägor. Som Carl-Jan med snusnäsduk skulle sagt, fattar va?
Sen fikar vi.

Musiken då? Jo, tackar som frågar...gitarren står här och blocket ligger tillhands.
Härom dagen så satte jag lite ackord till en jättefin dikt som Inger Wicklund skrivit.
Den fick heta "När jag dör" och kanske kan sjungas till saknad av en god vän, eller så.
Skrev till en egen tredje vers och ett litet stick.
Jag skriver ju själv också. Lite låtar, emellanåt.
Så pass att jag fick hjälp att t.o.m. spela in tio stycken härom året.
Annars lyssnar jag mycket på musik, nåt på mest hela tiden.
Exakt i denna stund så sjunger Fleetwood Mac en ny låt som heter "Miss Fantasy". Dom spelar på Globen i höst (biljett, check!) och alla är med utom Christine McVie.
Lindsey Buckingham, John McVie, Mick Fleetwood och undersköna Stevie Nicks.
Att höra henne i fina "Landslide"...det räcker...
Bandet fick ju en ny slags karriär 1973 då den självbetitlade LP´n kom och allt exploderade två år senare när dom släppte "Rumours". Fortfarande den mest säljade LP´n någonsin. Ever and forever.

Idag åkte Eva till Thun´s i Faringe, tre mil öster om Uppsala.
En gammal kamrat startade företaget för många år sedan och ett studiebesök om hur, varför och utifall var på sin plats, tyckte Eva.
Hon har precis kommit hem, fylld av idéer och trick om hur vi ska göra...och inte göra.
Det är det också, hur ska vi i-n-t-e göra...
Om det...skriver jag om framöver, lugna er lite nu... :-)

Och ibland så längtar jag efter Bob Stewart och James Alexaaander Gordon.

STOCKHOLM MARATHON 2013

Bara mara.
Bara mara idag.
Eva sprang Stockholm Marathon idag.
Hon och nästan 22.000 andra.
Från över 81 länder.

K50 (gissa själv vad det betyder) hette klassen hon sprang i.
Nästan 300 deltagare i K50 och Eva blir 104:a, bäst i Gävle...
Joru!

Men...det är inte det jag ska skriva om.
Näe, utan om en företeelse, ett fenomen jag under två timmar fick vara med om idag.
Jag satt i väntan på Evas målgång på upploppsrakan på Stockholms Stadion, Olympiastadion.
Där sommar-OS hölls 1912, för hundra år sen, och ett till.
Men först spanade jag av starten på maran, när alla gav sig iväg.
Klättrade upp på en liten bergsknalle utanför Östermalms IP där alla först samlats och hämtat sina nummerlappar, chip för tidtagning och en påse att lämna personliga tillhörigheter i.
Två startgrupper, en lite "bättre" först och sen den andra där bl.a. människan från Uppland stod, nypinkad och klar.
Och 5-4-3-2-1 och så iväg. Alltså...ganska mäktigt.
Ja, men jag då? Gafflat och haft mig om att backa upp som "serviceman", ni vet en sån där som springer med vattenflaskan 35-40 meter efter spåret, precis som dom gör i backarna när Kalla och Björgen ångar fram.
Ja, vafan...uppländskan försvann ju bort i horisonten och jag...ja, jag traskade ner mot Humlegården på Sturegatan. Kom till korsningen Sturegtan/Karlavägen och då var ju redan eliten på väg upp mot 16 km.
Så jag parkerade där, massvis med folk och ett härligt väsen, en speaker som höll låda och spelade musik à la upptempo (läs: Carola, "Aj aj aj", Petra Marklund, etc).
Totala segraren hade ryckt tidigt och seglade ifrån så det blev aldrig nån kamp om guldet.
Men vem bryr sig om vem som vinner när det är du och jag som springer.
För så är det, det är "du och jag", vanligt folk som tuffat runt hemmavid under året för att förbereda sig inför dryga fyra mil på asfalt. Och två kilometer. Och 195 meter på det, inte 200 utan 195.
Folkfest, bussigt väder, framför allt för alla tävlande.

Jag drog mig uppåt Stadion igen, fick Evas mellantider på SMS och beräknad målgång.
OK...det började fara lite regn i luften, köper en korv (dom hade en findag idag, korvgubbarna).
Jag har varit korvgubbe. På tal om det, då. Men? En annan gång.
Parkerar under tak på upploppsrakan.
Två timmar tills hon kommer. Köpt tidning och en cola. Colan uppdrucken men ingen läst tidning.
För att...ja, nu kommer jag till företeelsen, fenomenet...
Flera gånger, flera gånger, jag lovar...flera gånger kände jag att jag banne mig var nära till gråt.
Oerhört känslosamt att se alla dessa, framför allt män, gå i mål.
Som om dom gjorde sitt livs bedrift. Och det gjorde dom säkert.
Till ytan gråa, säkert trista män som bara möljer på hemma i spåret.
Här hade dom tagit sig igenom ett långt maratonlopp och när dom tar sista kurvan knyter dom näven i luften...ja, bägge nävarna, gör segertecken och bara vrålar ut nåt slags segervrål.
Vacklar fram, hör publiken skrika, och det var jävligt mycket folk på hela långsidan, tar sig samman och verkligen försöker ge sig på en slags spurt. Dom spurtar in i mål!
Åtminstone tror dom säkert att det är det dom gör.
Men vi på läktaren ser att inte är det nån spurt i ordets rätta bemärkelse utan dom har ju för fasiken svårt att hålla sig på rätt bana, vinglar och haltar och ser bara tragikomiska ut.
Och vi hejar än mer! Och gubbarna hör, vinkar till publiken och Schytts sjunger "Aj aj aj, det bultar och det bankar" i högtalarna. Och speakern triggar än mer.
Och där och då känner jag bara hur det blänker i mina ögon. Ser mig lite diskret omkring och klappar i händerna ännu mer.
Bistra, karga och till ytan hårda män upplever här kanske ett av sitt livs största ögonblick, blir barn på nytt och bara vänder upp ansiktet mot himlen, knyter nävarna och skriker ut. Mäktigt, faktiskt...

Eva spurtar, eh...förbi ett par losers (ha!) och persar som man säger på löparspråk, sin tid i Stockholm, tredje gången, med 1,10 min. Och det är relativt mycket det, ändå. I sammanhanget.
Regnet vräker ner sista timmen och snabbt iväg tillbaka till Östermalms IP (vägg i vägg med Stadion) för att hämta påsen med ombyte.
Och en knapp timme efter målgång så brummar vi norrut på fyra hjul, hemma strax innan åtta.

Se där...en utflykt som bara borgar för tillförsikt och planer om mera maror, nästa Dublin i oktober.
Och servicemannen måste med, annars fixar hon det aldrig!
Nu måste jag sluta för hon ropar bortifrån soffan om en hel hög med g. En massa...g. (obs! ordvits)

Ready-steady...