Seeeeeeeg dator.
Så jävla seg att man tappar sugen att skriva.
Nu är det inte så långt kvar på boendet här ute på Panget.
Ett par veckor, kanske...
Det vill till att vädret är hyggligt nu här på slutet.
Men så här är det. Charmen med det.
Att faktiskt tröttna och längta hem till lägenheten mitt i stan.
Vi flyttade ut i maj, en evighet sen.
Jag saknar en fartig dator, att kunna hoppa in i duschen på en sekund.
Att kolla bioannonserna och snabbt bestämma "vi går på bio ikväll".
Att knalla upp dom bara några hundra metrarna till hjärtat av stan. Fem minuter.
Att sitta av ett par timmar tillsammans med nån kompis eller två på tacksamma fik.
Att leva vinterliv i en stor och fin lägenhet.
Nu här? På kolonin?
Det är ju visserligen några flämtande fina kvällar med sensommarvärme, absolut.
Och vad slår egentligen att kunna sitta ute en varm kväll?
Men det börjar också bli lite höstlikt. Härom morgonen var det tre (3) grader!
Och då är det inte så fräsigt...
Näe, nu vill jag hem.
Give it a couple of more weeks.
För sen bort i mars så vänder det åt det andra hållet.
Då blir det precis likadant, fast tvärtom.
Less på lägenheten och längtar ut till foppatofflor och att kunna hasa runt. Knappt klädd.
Vi såg en bra konsert på Flustrets Trädgård i Uppsala i fredags.
Bo Kaspers Orkester med Bo Sundström i spetsen bjöd på knappa två timmar.
Deras lite jazziga, poppiga framtoning med blås å det grövsta...ja, där åkte man dit.
Snyggt arrangerade låtar om vardagliga ting.
Lördag i Sala.
En halv Iron Man, medeldistans. 1,9 km / 90 km / 21 km...i nämnd ordning.
Sala Silverman tioårsjubilerade, mycket folk och nästan 300 startande.
Tävlingsområdet vackert beläget vid sjön Långforsen.
Dit åkte vi med DB Sport, satte upp ett tält och dukade fram.
Inte så många andra tänkte likadant, där fanns dom som sålde våtdräkter, ett massagetält och ett som krängde olika sorter att stoppa i sig för att få energi.
Vår tanke var inte att sälja i första hand, kanske mer att visa upp oss, det var ju ändå första gången...
Men såklart åkte vi hem på eftermiddagen med stärkt självförtroende och lite tips och idéer om vad vi kan göra bättre nästa gång.
Eller göra bättre? Snarare GÖRA...nästa gång.
Vi sålde inte så mycket.
Men som sagt...peppad desto mer.
På söndag öppnar DB Sport! 5 days 2 go!
Eva sitter hela tiden och lägger in produkter. "Skynda, skynda!" som Gunde sa.
Vi har flyers som vi tänker plåga bilägare och dess bilrutor med.
Det här kommer att bli skitbra, jävlar i mig!
Vi kommer att segla upp på himlen och bli jättesto...vänta, stopp!
Nu så, lugna mig nu.
Tänk om...tänk om det inte händer nåt på söndag?
Tänk om det inte händer nåt på länge?
Ger man upp då? Måste explosionen komma direkt?
Såklart inte!
Vi är medvetna om att det kommer att ta tid.
Vi vet att vi kommer från ingenstans och att vi såklart från början...inte är nån.
Men vi ska se till att hamna högt uppe på Google när folk söker efter t.ex. "löparbyxor".
Wikipedia:
"Sökmotoroptimeringär ett samlingsnamn för de olika metoder och tekniker som används för att få en webbsida att synas så högt uppe som möjligt bland resultaten vid sökningar i sökmotorer.
Eftersom rangordningen av webbsidor sker automatiskt genom algoritmer kan man försöka att till webbplatsägarens fördel optimera den bedömning av en webbsida som sökmotorerna gör genom att genomföra ändringar i de faktorer som algoritmerna tar hänsyn till."
Jorå, vi ska nog hitta fram.
Jag tittar på han (Anders) som är cancersjuk och betar av lopp efter lopp för att nå fram.
"En klassiker" på SVT1.
På han (Fredrik) som ståtar med världens sämsta självförtroende.
Men som ändå tar sig fram. Bara Vasaloppet kvar nu, nästa måndag på TV...spännande.
Jag ska åka Vasaloppet nästa år.
Och kan Fredrik med alla sina demoner göra det (det gör han väl?) så kan väl jag.
Men jag måste ändra på en del.
Och jag ska göra det. Ändra en del.
Saker.
Kommer att skriva om det fortsättningsvis.
Om hur jag ska besegra mina "Fredrik-demoner".
Jag har inte heller världens bästa självförtroende vad gäller träning.
Gjort sååå många försök och nystarter, "jag ska börja på måndag"...tjena.
Men om jag släpper in?
Låter hela himla cyberrymden ta del av mitt förfall?
Hur jag som ett litet barn är klen i tanken, eller klen i tanken...vadå?
Jag tänker oftast alldeles rätt och riktigt. En kort stund.
Ska börja träna. På måndag...
Vasaloppet har alltid varit en dröm.
Inte Öppet Spår utan det riktiga, klockan åtta uppe i startfållan nio mil från Mora första söndagen i mars.
Det hänger ett träningsprogram på kylskåpet.
Och Eva har lovat att coacha mig. Det är hon som satt ihop det.
Men då måste jag lova att "sköta mig". SKÖTA MIG!!!
Men det är nog så...karaktären är skrattretande ynklig.
Fikabröd, godis och lite för mycket mat på tallriken.
Så en måndag i månaden augusti, när månen står stor och varm på natthimlen...ja, då "skriver jag under".
Jag väger tio kilo för mycket, dom ska bort.
Och jag kan väl lika gärna skriva om det här på bloggen.
Det gör mig inget, borde kanske sporra mig i stället.
Om hur jag dag 1 på resan fram ger mig ut på promenad.
För där är jag nu.
Promenad. Låter, va? Kära nån...
Tionde led kl. 08.00 i Berga by, startnummer 15.000-nånting.
Men med kylskåpsprogrammet stirrande på en...ja, jävlar.
Och inte nog med det...
5:2...say no more.
Återkommer strax i ämnet.
I morgon släpps David Urwitz nya skiva.
Nyfiken och förväntansfull som sjutton.
Tre riktigt bra låtar:
David Urwitz – Öppna ögonen (från nya skivan)
David Urwitz – En Eftermiddag (lite konstigt med upptempo till en hemsk text)
David Urwitz – Hej Då (om avsked)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar