Alltid tyckt om att skriva.
I skolan, uppsatser och fina beröm av magister Rosang.
Skrivstil, vem kan det idag?
Alla nördiga tabeller från engelska ligan jag skrev.
Berättelser jag uppfann och fick ner i A4-block, alla brevvänner jag haft.
Minns att jag gick till Posten på Drottninggatan och fick fick en slags gul inbundet litet häfte.
Där stod det hur man skulle bete sig för att skaffa en brevvän.
Mina allra, allra första fick jag genom Kamratposten och Buster.
Små oskyldiga brev, jag minns egentligen inte vad man skrev, favoritlag och kanske att man gillade Hep Stars.
Sen tag det lite fart med nån nerifrån västkusten, minns jag.
Innan...jag slog på stort och siktade över Atlanten. En brevvän i Kalifornien, minns jag.
Innan...jag som 14-åring fick tag i en tjej nere i Australien.
Vi skrev i nio (!) år, mycket det.
1980 reste jag dit på semester, skulle luffa runt i två månader. Träffa henne, Karin hette hon.
Träffade henne. Hon bodde i Adelaide.
Om det kanske jag skriver en annan gång...
Ganska bra på engelska tidigt, lyssnade på Radio Luxemburg om kvällarna med Bob Stewart.
Jag hade en DUX i träfrack, en sån där ni vet, som man kunde ratta in alla möjliga utländska kanaler på.. Med tryckknappar.
Där låg jag på pojkrummet i Bomhus och lärde mig engelska och alla listor och musik.
Saturday Special med han som läste alla resultat strax före sex på lördagarna, James Alexander Gordon, med engelskt uttal: James Alexaaander Gordon.
Stoke City two, Derby County nill, så lät det, spännande sörru...
Saturday Special var ett slags sportextra med rapporteringar från all engelsk fotboll.
Jag lärde mig allt. Alla lag och deras hemmaplaner, spelare och tränare och hur dom låg till i ligan.
Jag köpte en härlig tidning som hette SHOOT!...där fick inför varje ny säsong en slags tabell i hårdpapp med tillhörande lösa små hårdpappsbitar med rätt klubbfärg och namn på. Dom kunde man sen flytta undan för undan, vartefter dom ändrade placering genom att liksom sticka ner pappbitarna i en springa på själva tabellpappsbiten. Alla fyra divisionerna, 92 lag. Mycket avancerat!
Skrivkramp, var det... Vi hade och har fortfarande planer på att med bloggen skriva om e-handel.
E-handel och vägen fram.
Vi startade ju Sportbudet i Gävleborg AB förra året, där tricket och tanken fortfarande är att kunna såklart försörja sig.
Men också att förhoppningsvis kunna hjälpa unga idrottsmän/kvinnor med arbete, då dom kanske tränar på tokiga tider och inte alltid kan jobba heltid.
Då kan dom kanske spela kvar i klubben och inte behöva flytta för att kunna försörja sig.
Men såklart så måste man först se om sitt eget hus innan man kan ta in andra.
Att knyta kontakter, knyta upp turkörning via en större intressent.
Plats för Sportbudet finns det, det ser jag dagligen då jag själv levererar små paket och små kuvert...med stor lastbil. Så tokigt är det.
Men det stora transportbolaget kanske inte alltid bedömer det mödan värt (pengar/ekonomi?) att investera i flera budbilar...
Kugghjulen går...
Hon mittemot vilar icke!
E-handel. Ja, vadå?
Sport- och fritidskläder. Simning, cykel och löpning.
Allt som innefattar detta.
Så nu är DB Sport ett faktum.
En domän (fråga inte) är anmäld och loggan på g...
Under tiden så målar jag ett fönster och ser Eva plantera lök, sallad och purjolök i det enorma (not) grönsakslandet där också jordgubbar ska bli till.
Hallonbuskar, röda och svarta vinbär och en liten krusbärsbuske.
På våra ääägor. Som Carl-Jan med snusnäsduk skulle sagt, fattar va?
Sen fikar vi.
Musiken då? Jo, tackar som frågar...gitarren står här och blocket ligger tillhands.
Härom dagen så satte jag lite ackord till en jättefin dikt som Inger Wicklund skrivit.
Den fick heta "När jag dör" och kanske kan sjungas till saknad av en god vän, eller så.
Skrev till en egen tredje vers och ett litet stick.
Jag skriver ju själv också. Lite låtar, emellanåt.
Så pass att jag fick hjälp att t.o.m. spela in tio stycken härom året.
Annars lyssnar jag mycket på musik, nåt på mest hela tiden.
Exakt i denna stund så sjunger Fleetwood Mac en ny låt som heter "Miss Fantasy". Dom spelar på Globen i höst (biljett, check!) och alla är med utom Christine McVie.
Lindsey Buckingham, John McVie, Mick Fleetwood och undersköna Stevie Nicks.
Att höra henne i fina "Landslide"...det räcker...
Bandet fick ju en ny slags karriär 1973 då den självbetitlade LP´n kom och allt exploderade två år senare när dom släppte "Rumours". Fortfarande den mest säljade LP´n någonsin. Ever and forever.
Idag åkte Eva till Thun´s i Faringe, tre mil öster om Uppsala.
En gammal kamrat startade företaget för många år sedan och ett studiebesök om hur, varför och utifall var på sin plats, tyckte Eva.
Hon har precis kommit hem, fylld av idéer och trick om hur vi ska göra...och inte göra.
Det är det också, hur ska vi i-n-t-e göra...
Om det...skriver jag om framöver, lugna er lite nu... :-)
Och ibland så längtar jag efter Bob Stewart och James Alexaaander Gordon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar