Sommarlivet ute på Panget med foppatofflor, noppiga morgonrockar, samma sunkiga kortbrallor och hängmattan byts mot en schysst klädkod, en portkod, fika på stan, lite bio och slink-in på lite pubar.
Fyra månader i kolonistuga är lyx, speciellt när man kan flytta därifrån in till civilisationen sen.
Nöjda. Ja, så blir det och förhoppningsvis (alldeles säkert) längtar man ut igen bortåt mars, ungefär.
Lyxen att kunna ha fritidsboendet bara fyra kilometer bort, inte långt nere i Spanien...ja, den lyxen ska man vara ödmjuk gentemot.
Till nästa år bygger vi lite nytt, ett lite större och ett lite mindre projekt...
Halvmaran i lördags.
Jag har ju utsett mig själv till Evas ever and forever serviceman.
Lika laddad jag såklart, Evas brorsa med fru kom ner från Skellefteå och vi kamperade ihop ett dygn.
Och medans dom sprang så spatserade jag iväg till en sportbar på Norrmalm där Leksand och Brynäs hockey-premiärade på storskärm.
Men lagom till målgång så tillbaks igen till Kungsan och massvis med folk, långa och gängliga och smala som stickor alla löpare.
Vi kaxade till oss och lovade på DB Sports facebook-sida 30% på allt i butiken om Eva skulle persa.
Hon har sprungit på och kände sig i bussig form.
I en tunnel inte långt efter start så fick dom andnöd, inte andnöd sååå, utan mera varmt som sjutton och hon summerade efteråt att det var nog där som sluttiden bestämdes. Inget pers och heller ingen 30% på DB Sport.
Näe, vi kör vidare med 25% september ut, sen har vi nåt annat i oktober, wait and see...
Lite marafakta: 13.300 till start...12.900 i mål.
Evas placering: 64 av 303 startande i K50 på tiden 1.57,56.
Eva totalt: 1.601 av 4.745 kvinnor....det är övre tredjedelen det.
Kul, sörru!
Nu tar hon servicemannen med sig till Irland.
Dublin Marathon på måndagen (Bank Holiday) 28 oktober.
Servicemannens tröja funkar ju likadant i engelskspråkiga länder :-)
Åker lördag, hem onsdag, så vi får några schyssta dagar i Dublin, det blir skoj.
DB Sport fortsätter sin resa, i dagarna klart med:
Företaget som är Kunglig Hovleverantör sen vinter-OS senast då Anja Pärson gick i spetsen för deras fräckt stickade mössor. Ja, hela OS-truppen knallade ju in på invigningen med mössan på skallen.
Man har också strumpor och annat.
Så nu ska DB Sport bli återförsäljare åt SEGER, spännande...
Triathlon innefattar ju också det största materiella tinget: Cykeln.
Och DB Sport bangar inte, dock inga damsnurrande ballongdäckare med pakethållare och cykelkorg. Även om jag kanske skulle gilla det lite grann...
Så nu har vi pratat med en lokal distributör om eventuellt samarbete vad gäller reklamationer, reparationer, etc. Där hoppas vi på gensvar och han slängde inte ut oss. Återkommer...
Lite mörkt nu.
Jag har ju följt en fin blogg, mörkt skriven och ändå inte.
Nu är det slut, men jag hoppas att det kan fortsätta, att vi vågar vara lite mer öppna i "ämnet".
Döden.
Minns att jag läste när jag var liten att elefanter vandrar iväg till en sista plats.
En plats att dö på.
Uppenbarligen överens med sig själva att det räcker nu.
Kristian Gidlund har vandrat iväg till sin sista plats.
Inte nöjd, men överens med sig själv att sluta.
Och det har han skrivit väldigt, väldigt öppet om i sin blogg "I kroppen min".
Vasaloppet, då?
Jo tack, nummerlappen finns där och den absoluta tanken är att också stå där i Berga by.
Bor i stan nu och spåret borta vid Högskolan kommer att användas. Flitigt. Flitigt? Ja, flitigt!
Ännu så länge så blir det raska promender, sex, sju och tio kilometer.
Med min genom livet måttliga "jävlaranamma" vad gäller träning så är nog oddsen höga på mig.
Men då finns det ju all anledning att bevisa motsatsen. Finally...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar