BRUCE och ROSANNE...OCH VI

Mycket musik i helgen. Två konserter i hufvudstad.
Däremellan en förlovningslunch (pytt-i-panna) på söderpub.
Stockholm kan bjuda på det mesta och är vädret med en så vill man inte ens åka hem.
Panget (kolonistugan) fick vara denna helg, grannen Lotta grämde sig lite över att vi for men hon raggade snart upp kompis Helena som sovkamrat.

Jag har sett Bruce Springsteen fem gånger tidigare (81, 85, 88, 92 och förra sommaren).
Håller nog 85an som den bästa, det var ju då betongen sprack på Nya Ullevi, kaffet skvimpade över i grannkvarteren och telefonlurarna (minns ni dom?) hoppade ur klykorna.
Vi hade ju spanat in spellistan från kvällen före, visste ju att han alltid plockade upp en tjej ur publiken till nya hiten "Dancing in the dark". Den hade gått som fjärde låt efter paus, för på den tiden orkade (?) han inte lika länge i sträck som nu, hm...folkpensionär som han blir nästa år...
Nåväl, vi hade platser nere på planen och vi kände så väl hur det liksom började trycka på i paus. Folk (tjejerna) skulle framåt...det var häftigt. Det var Ingmarie, Mats och jag.
Första gången (1981) var på Johanneshovs Isstadion, "The River" hade kommit. Sen 1985 då innan skilsmässoplattan "Tunnel Of Love" tog honom till Stockholms Stadion 1988. Globen 1992 och så förra sommaren, första kvällen. Men han sjöng "Drive all night", det gjorde han inte andra kvällen. Och en skitfin video gjordes (kolla mitt förra inlägg).
Min grabb Martin åkte med. Han och kompisen Fredde mådde som fasen, fick uppleva stämningen på Avenyn.

Nu bilade vi ner till Friends Arena. Martin, hans syster Stina, Eva och jag.
En knapp timme före kick-off så fick vi erbjudande om bättre platser av arenapersonalen. Såklart, sa vi och hamnade vid "offensiv blå" som man säger på hockeyspråk. Andra etaget av tre. Jättebra platser och Martin på väg in i nån slags psykos/extas/halvt sammanbrott, you name it.
Rescentionen har väl alla läst (?), men väldigt hög ljudvolym och av det mycket eko som slog i motsatt vägg, so to speak. Men visst är det nåt extra att gå på en Springsteen-konsert, det kan ingen ta ifrån en. Stina får väl jämföra, hon ska ner och se Beyoncé på Globen senare i sommar...
Kidsen tog bilen hem efter konserten och vi pendeln in till hotellet. Det tog en timme, överraskande snabbt.

Vi förlovade oss i lördags, Eva och jag.
Två och ett halvt år fick räcka.
En jäkla fin försommardag mötte oss utanför hotellet. En promenad genom Gamla Stan, över Slussen och upp på Södermalm, Götgatan fram med butiker av alla de slag. En långsittning à la uteservering på Medis, solen som den värsta lampa, massvis med folk och bara må.
Kvarnen har sommarstängt så planerad förlovningslunch hamnade på en annan pub på Söder. Och en gräddstuvad pytt-i-panna med tabasco kan slå det mesta.
Mosebacke Torg ligger ju alldeles ovanför Götgatan, Södra Teatern vägg i vägg med Mosebacke. Mycket "historiens vingslag" där med Hasse & Tage, Evert Taube, Cornelis och Fred Åkerström i väggarna.
Johnny Cash dog 2003, bara sex månader efter hustrun June Carter. Hur sorgligt är inte det?
Nu fick vi komma så nära vi kunde via dotter Rosanne. Hon och hennes man John Leventhal ute på en akustisk turné bjöd på en spelning där man knappt vågade andas. I en lokal upprättad 1859 med plats för 400 personer...här var i ett enda stort vardagsrum tillsammans med Rosanne Cash och hennes röst. Bästa betyget, bästa betyget... Känn nerven när hon sjunger "I still miss someone".
http://www.youtube.com/watch?v=izMlJRftg_o
Söndag blev en enda lång härlig promenad i ett vårigt Stockholm, glass på Nybrokajen, spana lite efter Bossen på Grand Hotel (han var kvar, det satt ett gäng utanför och väntade på autografer), lunch i Kungsan innan vi rullade norrut via järnväg.

Det blev en liten rese/upplevelse-berättelse denna gång. Det kan nog bli mera sånt...