Bytte tidning i veckan, haft GD ett långt tag, provar AB nu. Inbillar (?) mig att dom har lite bättre, och mer skrivet om musik, rescensioner av både film och nyutkommet i bokform och vinyl...ja, eller vad det heter. Riks- och lokalnyheter är ju detsamma i båda tidningarna, sporten söker sig lite neråt Uppland emellanåt. Kul för ett gammalt tabell-freak att se hur det går i gärdsgårdsserierna söderöver. Och hittar första morgonen med ny tidning på ledarsidan i Arbetarbladet en fin dräpare från ledarskribenten Anna Norling. http://arbetarbladet.se/ledare/1.5810732-en-regering-med-skygglappar
Hon på andra sidan köksbordet står för snilleblixtarna, det får jag såklart ge henne. Man ska väl göra det man är bra på? Hon med allsjöns erfarenhet av att driva företag, sälja, förhandla och sluta avtal. Jag hittar kanske mitt ess i det praktiska, det faktiska att fysiskt driva verksamheten framåt med vad det innebär...ojojoj, nu bär det iväg med fina ord här, men vafan...vi ska göra det här tillsammans, det räcker gott.
www.sportbudet.se bildades 2012. En genial idé där vi förhoppningsvis kan hjälpa idrottande tjejer och killar till arbete. Och samtidigt blir idrotten i Gävleborg starkare.
Men vägen dit är lång och man måste ha is is magen. Det har vi.
Kugghjulen innanför fröken Brolins pannlob snurrar och en morgon tar hon en tugga och säger...ja, hon tuggar ur, sen säger hon:
- "Ska vi inte starta e-handel?"
- "Va?", säger jag, precis när jag läser om upptaktsträffen inför lokala fotbollsfyran.
- "Jamen, starta e-handel? Jag har klurat, har en kompis i Uppsala som det går skitbra för."
- "Jaha, e-handel. Vad betyder e´et?", frågar jag. Just där och då är det ungefär så mycket jag vet.
Men hon berättar, har ju världens tålamod med han mittemot som ställer lite märkliga, knäppiga frågor emellanåt.
Hon är inte rädd för fan själv, berättar om alla gånger hon tagit beslut som en annan aldrig skulle komma på tanken att göra. Hur hon blev portad på det stora bolaget när man skulle till att flytta verksamheten till Uppsala och hon inte ville flytta med. Uppsägningstid i stället. Hon gick då tillbaka till sitt eget gamla, lilla bolag, x antal kunder följde med och det stora bolaget gick i taket. Nycklar, telefon och allt på bordet samma dag, "off you go", sa dom. Kolugn i det. Vänner idag, dock...
Och där hon sitter på andra sidan bordet så fäller hon liksom ut ett osynligt, slags skyddande nät, fullt med självförtroende och peppande ös. Och då åker jag ju med...svisch sådär, är det här jag? Vad var det som hände?
Förra året bodde vi fyra månader där ute. Gick skitbra, gemensam dusch och toa på området, ingen fara, alla knallar iväg i sina morgonrockar, hejhej, dags igen? All komfort, TV´n är med, varmt och skönt och spis att elda i. Morgontidningen uppe vid vägen, posten får man inte eftersända. Dock är medelåldern kanske lite hög, några riktiga "kolonister" grymtar när man i stället för att stå på alla fyra i ett potatisland ligger i hammocken, sportradion på och en kvällstidning. Men lite jordgubbar, sallad och potatis har vi, en liten rimpa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar